Min man

På söndag reser jag på tjänsteresa till Turkiet/Istanbul och är borta t.o.m onsdag. Detta har inneburit mycket jobb på mitt arbete eftersom vi suttit mitt i förhandlingar och orderläggningar samtidigt.
Néa har varit febrig och hängig liksom jag och min man. Inget dagis (tack för att farmor&farfar finns i vår närhet), lite v.a.b. och en man som inte är vilken man som helst utan:

1. Min man
2. Världens bästa man
3. Min kärlek

Hela veckan levde vi i en kaotiskt, kontrollerad tillvaro och försökte trycka in arbetet på tidiga mornar och sedan lösa dagarna efter bästa förmåga. Fredagen och jag var lite överbelastad så mannen tog och vabbade hela dagen. Jag var på jobbet kl.7, vi skulle ha gäster på kvällen, mitt mål var att vara hemma 16.30 men kom inte hem förrän 18. Då var det städat hemma, ljusen var tända, det var en mysig stämning, maten förbered, Néa matad och på ett underbart humör och vinet upphällt i mitt glas ... ÄR HAN INTE HELT UNDERBAR MIN MAN?

Tänk vad så lite eller mycket kan betyda. Eller när något man tar förgivet eller bland vardagsrutiner är den som oftast gör och sedan gör HAN det och man får det bara serverat. Ska man inte vara tacksam då? Kan man göra annat än älska mannen?